jusen från den vitmålade passagerarbåten Å/F Hansa lyste upp natten.
S S Mogilevskij, kapten på den sovjetiska ubåten L-51 kunde knappast be om ett tydligare mål.
Han gav order om eld.
Torpeden klöv Hansa. 84 människor följde med i djupet. Inga kroppar har någonsin hittats.
– Jag föddes ett halvår efter att min pappa Gunnar dog, säger Gun-Britt Snäckerström, 69.

Den 23 november 1944. Strax före midnatt. Det var kolsvart och blåsigt när Hansa lade ut från Nynäshamn.

Utanför väntade H4, ett mindre handelsfartyg som flottan lagt beslag på och gjort om till hjälpkryssare. H4 hette Waria innan hon kommenderades in till beredskapstjänst och flottan utrustade henne med två kanoner och ett par luftvärnskulsprutor. Dessutom kunde hon fälla sjunkbomber.

Furir Nils Wide, nu 91, var med ombord:
– Vi skulle eskortera Hansa till Gotland och vi hade en ny, tung luftvärnskanon ombord som vi skulle leverera till ön.

– På tillbakavägen skulle vi ta ombord en last med flyktingar från Baltikum som vi skulle transportera till Oxelösund.

Gotlandsbolagets Hansa, som skulle ha avgått klockan 23.30 var lite försenad så H4 låg utanför och väntade i den kraftiga sjöhävningen.

I motsats till Hansa som var helt upplyst och hade två stora svenska flaggor målade på sitt vitmålade skrov så var H4 helt mörklagd.

Det hade getts order om total radiotystnad och skeppen skulle gå på parallellkurs mot Gotland.

– Vi följde Hansas vanliga kurs och tog sikte mot norra Gotland, sen skulle vi följa kusten ner mot Visby, säger Nils Wide.

Men Hansa, kanske för att hon var en kvart sen, valde en något sydligare rutt som gick direkt mot Visby. Samma rutt som Gotlandsfärjorna tar i dag.

Nils Wide hade vakten på bryggan och hade bra synkontakt med Hansa.
– Hon lyste starkt någon sjömil om styrbord. Hon syntes hur tydligt som helst.

Efter midnatt var det vaktavlösning och Nils Wide gick och kojade.
På morgonen var H4 framme i Visby.
– Vi hade inte haft någon kontakt med Hansa och ingen ombord hade sett henne på flera timmar. Antagligen för att det hade varit lite dimmigt.

Hansa skulle ha anlänt till Visby klockan halv åtta. Men hon kom aldrig. Tiden gick. Man försökte kontakta henne via radio och telegraf. Men inget svar.
Oron började gnaga. Vad hade hänt?

– Det började gå lite rykten. Några trodde att hon fått maskinhaveri.

Det var något mycket värre. Hansa var sprängd i stycken. Ingen av de allt mer oroliga på land – anhöriga, kollegerna på Gotlandsbolaget eller militären – visste om det. Men bara några mil från den gotländska kusten hade den värsta svenska sjökatastrofen i modern tid just inträffat. Inte förrän vid Estonias undergång ett halvsekel senare tvingades vi uppleva en liknande tragedi.

Ubåten L-21 hade varit nere på en mindre framgångsrik expedition i södra Östersjön. Kaptenen hade skjutit torpeder mot två tyska krigsfartyg men missat.

Nu går han upp i ytläge utanför Karlsöarna och spanar.

Sedan fortsätter ubåten norrut.

Natten är kolsvart, men kapten Mogilevskij upptäcker snart Hansa som lyser som en fyrbåk i natten.

Enligt de loggböcker som långt senare hittades i de ryska arkiven kommer L-21 inom skjutavstånd klockan sex på morgonen. Moskvatid.

6.06, enligt loggboken, upptäcks Hansas ljus. 8.00 ger kapten order om eld. Två torpeder missar, men den tredje klyver Hansa. Efter en minut har fartyget skjunkit. 8.07 ser de ett vitt ljus som tvingar dem till omedelbar dykning.

Senare hittades den ilandflutna skeppsklockan. Den hade stannat på 05.57 svensk tid.

Aktern reser sig innan Hansa dyker som en dödsdömd val mot botten.

Arne Thuresson, styrman, låg och sov i radiohytten när torpeden slog in i skeppet.

Hela radiohytten slets loss och hamnade i vattnet. Arne Thuresson överlevde.
Det gjorde också kaptenen vid ingenjörstrupperna, blivande generalmajoren Arne Mohlin, en av de många militärerna ombord.

Alla de andra följde med ned i djupet.

Strax efter klockan elva på förmiddagen passerade passagerarflygplanet Örnen över olycksplatsen.

Besättningen hade fått ordet om att spana efter Hansa som man trodde fått maskinhaveri. Fram till dess vågade ännu ingen fullt ut tänka tanken på att hon gått under.

Inte förrän Örnen upptäckte Arne Thuresson och Arne Mohlin som lyckats ta sig upp på en livbåt. Då ändrades allt.

Strax innan hade Nils Wide och hans kamrater på H4 gjort i ordning en bogserkabel och begett sig ut till havs igen.

– Vi kom fram efter en timme eller så. Ett par jagare och några andra båtar låg redan därute, säger han.

Så såg de all bråte som flöt omkring.

– Jag såg bräder, stolar, kaptenens skrivbord… pärmar… en massa papper.
– Och en liten fårskinnsjacka, det var en vit barnjacka… med rödrutigt foder, säger Nils Wide.

Det märks fortfarande tydligt, efter 70 år och en lång framgångsrik karriär på Sundsvalls Tidning där han fortfarande medarbetar regelbundet, hur obehagligt han tyckte att det var.

Jackan tillhörde antagligen lilla Britt Karlsson, 6. Hon var den yngsta passageraren ombord.

– Vi såg en man som flöt i vattnet. Han hade flytväst på sig men visade inga livstecken.
– Då gav kapten order om att slå back i maskin och han sögs in under båten. Vi såg honom aldrig mer.

Eftersom det inte fanns något kvar att bärga beordrades H4 in till land igen.
– Vi hade order om att inte plocka upp något ur vattnet. Det skulle jagarna göra.

Nils Wide och några till hade landpermission den kvällen. Hela Visby var tomt och ödsligt.

– Jag gick upp till Gotlands Allehanda och beställde ett rikssamtal hem till Sundsvalls Tidning. Det tog två timmar att komma igenom. Jag rapporterade det lilla jag visste och sen gick jag tillbaka till båten. Jag mötte inte en själ.

Torpederingen drabbade många Gotlänningar. De flesta kände någon som varit ombord. Eller någon som förlorat någon.

– Mamma var 25 när hon blev änka och jag var ju inte ens född, säger Gun-Britt Snäckerström, 69.

– Sen dröjde det bara några månader innan farfar Algot Ahlqvist blev torpederad ombord på Gute. Han var rorgängare och lyckades styra undan.

– Pappas död har följt mig i hela mitt liv.

–Mamma pratade knappt någonting om det. Men när Estonia gick under kom allt tillbaka. Hon satt och grät framför tv:n i tre dagar.

– Mamma kom aldrig över det. Hon hoppades hela livet att han skulle vara i livet. Kanske i fångenskap som Raoul Wallenberg. Hon slutade aldrig att hoppas. Ungefär som många hoppades på att Wallenberg till slut skulle bli fri. Fast han kom ju aldrig heller tillbaka.

– På hans dödsattest stod det ”Gunnar Ahlqvist, drunknad?”. Men mamma kunde inte veta säkert. Ingen hade ju sett honom död.

Spekulationerna om vad som egentligen hänt – och varför – började genast.

Men det var just spekulationer.

Arne Thuresson, styrmannen som mirakelräddades, sa att han sett en strålkastare från H4 tändas för en kort stund.
Han trodde att H4 inte vågade stanna kvar i området av rädsla för ubåten.

Arne Mohlin, militären, berättade också om ett ljus. Men han menade att det måste ha kommit från ett militärt fartyg.
– Ljuskäglan var klart avgränsad och cirkelrund. Jag hade en känsla av att den var mycket långt borta och jag gjorde reflexionen att dit orkar jag aldrig simma.

Nils Wide:
– Jag hörde aldrig något om att någon strålkastare ombord skulle ha tänts.

Ingen ombord märkte när Hansa försvann. Det var ju kolsvart och dimmigt.

– Strax efteråt fick jag landkommendering som krigsrättsfurir vid rättsvårdsdetaljen vid Flottans rättsvårdsdetalj på Skeppsholmen i Stockholm.

– Inte heller vid flottans undersökning framkom det något om att H4 skulle ha tänt sina strålkastare.

Hansa transporterade bland annat baltiska flyktingar som lyckats ta sig till Gotland till fastlandet. Något som regeringen i Moskva starkt ogillade.

Hon transporterade även, som författaren Staffan Berglind visar i sin nya bok ”Hansa har sänkts”, tyska soldater som tjänstgjort i Baltikum och som reste hem via Gotland och fastlandet.

Något ryssarna avskydde ännu mer.

Flera attacker hade ägt rum tidigare mot andra Gotlandsbåtar, dock inte med samma förfärande resultat.
Efter attacken mot Hansa upphörde tysktrafiken.
Lars Kruthof, museipedagog på Gotlands museum har tillsammans med författaren Jakob Ringbom forskat i Hansas öde.
Båda hade släktingar ombord.
Jakob Ringboms roman ”När äppelträden blommar” tar avstamp i haveriutredningen och kommer ut i anslutning till 70-årsdagen. Hans farfar Jens, 22, far till den kände Gotlandsmusikern Gunnar Ringbom, var lättmatros ombord.

– Kommunisttidningen Ny Dag hade protesterat mot baltransporterna och krävt att de skulle upphöra, säger Jakob Ringbom.
– Annars skulle Sverige få ta konsekvenserna.

Men när Hansa sänktes hävdade förstås tidningen att Sovjets samvete var rent som snö utan skyllde i stället på Tyskland. Som bedrägligen försökte få det att se ut som att Stalins ubåtar låg bakom.

– Ryssarna visste vad Gotlandsbolaget transporterade och sänkningen var inte något misstag, utan en mycket skarp uppmaning till Sverige att upphöra med transporterna av tyskar och baltiska flyktingar.

Lars Kruthof, vars släkting Sune Nordström var förste styrman på Hansa, säger:
– Det var ett attentat mot Sverige, mot ett obeväpnat, helt upplyst och försvarslöst passagerarfartyg.
– Hon var tydligt neutralitetsmärkt med en stor svensk flagga. Trots det sänktes hon.

I Hansakoret i Visby domkyrka finns en minnetavla över de omkomna. Mitt emot står en av Hansas anfrätta livbojar som aldrig hann komma till någon nytta.
Små minnesmärken finns dessutom på flera ställen på Gotland.

Hansakatastrofen känns fortfarande nära efter 70 år.
De anhöriga fick, som vanligt på den tiden, ingen hjälp alls efteråt.
– Det fick inte vi heller, säger Nils Wide.
– Ordet ”krishantering” var inte uppfunnet. Vi hade bara varandra att prata med.

De omkomna ombord Hansa:

Besättningen

Valfrid Herman Martin Klintberg, sjökapten, 47 år, gift, Visby
Carl Sune Hilding Nordström, förste styrman, 38 år, gift, Stockholm
Ernst Gustaf Adolf Lyth, andre styrman 61 år, gift, Visby
Ernst Viktor Andersson, övermaskinist, 51 år, gift, Visby
Carl Johan Oskar Gardell, andre maskinist, 38 år, gift, Visby
Niklas Sigurd Vilhelm Hejdenberg, rorgängare, 57 år, gift, Visby
Karl Rickard Sigfrid Carlsson, matros, 47 år, gift, Visby
Gunnar Bernhard Ahlqvist, matros, 26 år, gift, Västerhejde
Jens Gottfrid Ringbom, lättmatros, 23 år, gift, Stora Sindarve
Erik Karlsson, jungman, 17 år, Västerhejde
Gillis Teodor Jacobsson, jungman, 17 år, Vänge
Oskar Valter Ejnar Hammerin, eldare, 45 år, gift, Visby
Ernst Gustaf Henrik Vestberg, eldare, 60 år, gift, Visby
Johan Herman Johnsson, eldare, 56 år, gift, Visby
Erik August Engström, eldare, 46 år, gift, Stockholm
Matilda Elisabet Edström, förestånderska, 57 år, ogift, Stockholm
Greta Helfrid Marianne Karlsson, kokerska, 26 år, ogift, Stockholm
Ester Maria Nilsson, panterist, 27 år, ogift, Stockholm
Alva Margareta Selim, köksbiträde, 24 år, förut gift, Stockholm
Ulrika Desideria Vera Regnér, servitris, 33 år, förut gift, Stockholm
Katarina Paulina Kyner, akterstäderska, 53 år, ogift, Stockholm
Marta Olga Johanna Jakobsson, städerska, 42 år, gift, Stockholm

Passagerarna

Karl Einar Adolfsson, fiskare, 32 år, ogift, Ålem
Gustaf Erik Andersson, hemansägare, 41 år, ogift, Ripsa
Tage Gustaf Björk, montör, 27 år, gift, Malmö
Jon-Erik Boll, stationskarl, 26 år, förut gift, Malmö
Allan Emil Bratt, tullkontrollör, 52 år, gift, Stockholm
Lage Sigfrid Börie, maskinist, 24 år, ogift, Oskarshamn
Sven Frank Evert Classon, verktygsfilare, 27 år, ogift, Stockholm
Sven Åke Dahlberg, musikvolontär, 18 år, ogift, Kalmar
Gunnar Tage Duvander, grovarbetare, 34 år, ogift, Ystad
Johan Axel Emilsson, kontorschef, 47 år, gift, Stockholm
Ingvar Fahlström, båtbyggare, 36 år, förut gift, Sundbyberg
Elisabet Edla Johanna Fransson, affärsbiträde, 24 år, ogift, Visby
Elsa Ida Maria Fröström, hushållsbiträde, 41 år, ogift, Sanda
Olof Gustaf dolf Griborn, charkuteriarbetare, 31 år, gift, Visby
Gustav Torsten Gustafsson, fiskeriinstruktör, 38 år, gift, Visby
Ragnar Halldén, revisor, 38 år, gift, Lidingö
Sven Emil Hansson, kemigraf, 23 år, ogift, Jönköping
Sven Teodor Hasselberg, grovarbetare, 35 år, gift, Nyköping
Erik Vilhelm Helin, furir, 27 år, ogift, Uppsala,
Sven Bertil August Jakobsson, furir, 23 år, Karlskrona
Gustaf Adolf Johansson, fiskare, 32 år, ogift, Långås
Karl Gustaf Erik Johansson, jordbruksarbetare, 21år, ogift, Nykil
Lilo Anna Margareta Johansson, hembiträde, 18 år, ogift, Stockholm
Nils Gustaf Johansson, lagerförman, 24 år, gift, Visby
Anne-Maj Johansson, 20 år, gift, Visby
Stig Allan johansson, fiskare, 29 år, gift, Jonsberg
Anders Sigfrid Karlsson, torparrendator, 44 år, gift, Sala
Ester Barbro Maria Karlsson, 29 år, gift, Visby
Britt Sonja Barbro Karlsson, 6 år, Visby
Ivar John Evert Karlsson, handelsbiträde, 26 år, gift, Hemse
Evert Viktor Karlsson, sintringsarbetare, 36 år, gift, Sköldinge
Karl Henning Einar Karlsson, typograf, 25 år, ogift, Stockholm
Sven Ture Karlsson, lantbruksbiträde, 26 år, ogift, Östra Ryd
Gösta Edvard Karlström, lantbruksarbetare, 25 år, ogift, Norra Fågelås
Karl Georg Vilhelm Kjellander, köpman, 25 år, ogift, Gumlösa
Axel Bertil Källström, frisör, 23 år, gift, Norrköping
Johan Erik Larsson, grovarbetare, 25 år, ogift, Surahammar
Evert Gottfrid Lind, chaufför, 29 år, gift, Stockholm
Sven Olof Lennart Lindén, möbelsnickare, 24 år, ogift, Västervik
David Yngve Torvald Lindén, civilingenjör, 34 år, gift, Stocksund
Rolf Axel Lindqvist, överste, 48 år, gift, Stockholm
Karl Einar Lindström, motorskötare, 34 år, ogift, Strängnäs
Karl Albert Nilsson, golvläggare, 26 år, ogift, Rengsjö
Fredrik Uno Näslund, mejeriarbetare, 22 år, ogift, Timrå
Almida Viktoria Olofsson, 26 år, gift, Hemse
Axel Christian Olsson, sågverksägare, 31 år, gift, Husum
John Oskar Olsson, metodistpastor, 50 år, gift, Visby
John Olsson, sjökapten, 61 år, gift, Stockholm
Harald Lambert Oredsson, golvläggare, 32 år, ogift, Hohög
Helge Manfred Persson, golvläggare, 35 år, Malmö
Karl Emanuel Pettersson, hemansägare, 66 år, gift, Östergarn
Bengt Paul Karl Scheel, ingenjör, 24 år, ogift, Stockholm
Åke Alf Håkan Sjöholm, fiskare, 27 år, gift, Söderåkra
Sven Erik Vilhelm Strand, mejeriarbetare, 23 år, ogift, Västervik
Erik Johan Oskar Söderberg, 25 år, maskinelev, gift, Visby
Ragnar Johan Arvid Thimgren, guldsmed, 37 år, gift, Visby
Bengt Gustaf Törnblom, kontorsbiträde, 21 år, ogift, Lidingö
Artur Bertil Sigvard Wickman, jordbruksbiträde, 24 år, ogift, Eskelhem
Anna Maria Wäpling, 48 år, gift, Uppsala
Hans Gustaf Åberg, studerande, 27 år, ogift, Stockholm
Rune Öman, furir, 21 år, gift, Njutånger
Sven Frank Evert Classon, verktygsfilare, 27 år, ogift, Stockholm

Extramaterial