en 21 februari 1940 var en krispig vacker vinterdag.
Solen sken över landskapet när de ryska bombplanen kom. Innan någon hann fatta något började bomberna regna över byn.

– Planen flög högt, de såg ut som silverkors, säger Tore Pettersson, 80.

Silverkorsen hade lätt kunnat bli det sista som Tore, då sex år, fått se här i livet.

Han var hemma hos en granne om höll på att baka.
– Så brakade det till som fan.
Det var en bomb som landade mellan huset och biografen.
Tore såg hur fler bomber  fälldes.

– De singlade ner som silvermynt.

Militärer stormar in i huset och drar med sig alla till en lada nere vid Torneälven där de tog skydd.

– En bomb gick rakt ner genom taket till gymnastiksalen på gamla skolan och hamnade i en säng som en soldat brukade sova i.
– Brorsan var i skolan, men klarade sig.

Det gjorde alla andra i Pajala också. Trots att det fälldes över 100 brandbomber och 48 kraftiga sprängbomber över samhället.

Klicka på explosionerna för att läsa mer.

Flera sprängbomber var på vippen att slå ut kyrkan. Men det var bara fönstren som trycktes in.

Men det syns ingenting av de djupa krevadgroparna i dag.

Andra bomber hamnar på och runt kyrkogården några hundra meter från kyrkan.

– Den där tallen kallas för Bombtallen, säger Tores kompis, lokalhistorikern Henrik Pekkari, 82, som tillsammans med Tore lotsar oss runt i Pajala.

Tallen, som på nåt märkligt sätt klarade sig, står bara några meter från prästen Lars Levi Læestadius grav.

Den synnerligen omstridde gudsmannen Lars-Levi, læstadianismens grundare, är Pajalas store son och påverkar fortfarande det religiösa livet i Tornedalen.

Och det var kanske tack vare hans kontakter Uppåt som Pajala, tallen och hans egen gravsten kom så lindrigt undan som de gjorde.

– Attacken kom på 79-årsdagen av hans död, säger Henrik Pekkari.

Lars Levis gravsten, som stod med bredsidan mot krevadgropen, klarade sig mirakulöst utan så mycket som en rispa.

Andra gravstenar slungades iväg som småsten.

Finnarna som redan krigat mot Sovjet i tre månader kände till dem bara allt för väl och kallade den ”Molotovs fruktkorgar” efter Sovjetunionens hatade utrikesminister Vjatjeslav Molotov, som också fått ge namn till de hemmagjorda men effektiva brandbomber som kallas för molotovcocktails.Brandbomberna var små och fälldes i roterande korgar som skulle ge dem bättre spridning. En slags föregångare till dagens klusterbomber.

Ett sågverk vid kyrkogården träffas och förstörs. En traktor flyger iväg och landar upp och ner.

Telefonförbindelserna söderut bryts. En kommunist som jobbar där klarar sig oskadd, men hans tro på den allsmäktige frälsaren i Moskva får sig en mycket allvarlig törn.

Min morfar, fanjunkare Nestor Rödin som råkar vara där i tjänsten, plockar upp en skärva som svischat förbi huvudet på honom. Kanterna är rakknivvassa. Hade den träffat hade Nestor blivit av med huvudet.

– Jag brände mig i handen när jag plockade upp den, sa han.

Det brinner på många ställen i samhället. En ladugård brinner ned. Flera hus står i flammor.
En lokal kommunist som sitter på dass nära kyrkan håller på att flyga i luften.
Det sägs att han inte uppskattade den ”kraftfulla hälsningen från Kreml.”

Dessbättre var brandbomberna, tillverkade i Sovjet 1939, av usel kvalitet.
En hel fruktkorg slår i backen utan att explodera.

– Det här är en av dom, säger Tore Pettersson.

Så här, snart 75 år senare ryser man när han berättar om hur han och kompisarna letade bomber och skruvade bort de propellerliknande tändanordningarna på blindgångarna.

– Vi fick en krona styck för dem av militären.

Antagligen var det finska Rovaniemi som var ryssarnas mål. Men de klantade till det, flög fel och bombade fel samhälle. I fel land.

Det har spekulerats i att anfallet var en hämnd för att en hjälptransport till Finland hade avgått från Pajala nåt dygn innan. Men det har aldrig kunnat bevisas.

Kreml bedyrade förstås sin oskuld och förnekade kategoriskt att Sovjet hade något som helst med anfallet att göra.

Ryska telegrambyrån Tass, sanningens fyrbåk för de Moskvatrogna svenska kommunisterna, hävdade till och med att inga bomber överhuvudtaget skulle ha fällts över Pajala.

Enligt Tass var storyn bara en ovanligt fantasifull pressanka påhittad av lögnaktiga brittiska medier.

Sverige protesterar skarpt. Tidningarna fylls av indignerade reportage och dramatiska bilder.

Men, efter drygt två veckor inträffade det otroliga. Sovjetunionen erkände sitt ”misstag”. Piloterna hade flugit vilse och fällt bomberna över fel plats. En officiell ursäkt publiceras i svenska tidningar.

Skadorna beräknades till 44 939 kronor.

Sverige skickade en räkning till Moskva. Men Stalins kassör prutade ner beloppet till 40 000 kronor.

En bomb satte eld på Hans Notstens bastu på Masugnsvägen.
Det var inte han som ägde den på den tiden. Och han skulle inte ha ägt den nu heller om man inte snabbt hade lyckats att släcka branden.

Hans har just satt in ett nytt rejält vedeldat bastuaggregat som håller en kvalitet som man bara får se i de här delarna av landet.
De övre bjälkarna är fortfarande svarta av sot efter bombanfallet.

– Det blir en jävla värme härinne, säger Hans.
– Men inte lika varmt som när Molotov kom och eldade.

Extramaterial

Bilder:

Mer ur tidningsarkivet: