lötsligt small det.
Hela Söder skakade. Massor med fönsterrutor trycktes in.
– Jag trodde att det var ett fyrverkeri, säger Sune Ferdman, 76.
Han hade fel. Det var kriget som hade kommit till Sverige.
Men var det ett misstag eller ville Sovjet pressa oss att släppa en av deras spioner?
Den ryska bomben föll rakt på Eriksdalsteatern på Söder i Stockholm.
Den populära teatern totalförstördes och massor med fönsterrutor trycktes in på Södermalm. Det var knappt 15 månader kvar av andra världskriget i Europa. I det läget valde Sovjetunionen att oprovocerat och utan förvarning att attackera Sverige.
Det hade skett förr, fyra år tidigare uppe i Pajala. Men då var det frågan om en klantig felnavigering där ryssarna uppenbarligen hade tagit fel på Pajala och Rovaniemi i Finland.
Detta var något annat.
I Pajala regnade över 148 bomber ner över byn.
Den här gången kom ryssen som en tjuv om natten. Och bomberna föll en här, några där i ett långt bälte från Stockholms skärgård bort till pansarregementet P3 i Strängnäs.
Här slog bomberna ner
Klicka på explosionerna för att läsa mer
Ryssarna hävdade förstås att det inte ens hade hänt – åtminstone hade inga sovjetiska plan varit inblandade. Och Stalins svenska stödtrupper höll i vanlig ordning naturligtvis med. Bombningarna av Stockholm och Strängnäs – som var upplysta som ett nöjesfält – kan ha varit ett misstag. Men det kan också ha varit en mycket allvarlig uppmaning till den svenska regeringen att släppa den ryske spionen Vasilij Alexandrovitj Sidorenko som satt fängslad på Långholmen.
De ryska planen hördes redan ute i skärgården. Det var inget ovanligt med nattlig flygtrafik över Sverige och ingen kunde tro att motorljudet uppifrån natthimlen var annat än svenskt.
Så, klockan 20.43 den 22 februari 1944 small det på Söder. En stor sprängbomb och tre bomber fälldes över området där Eriksdalsbadet nu ligger.
En bomb träffade scenen och den nyuppförda teatern förvandlades till kaffeved. Träden runt omkring splittrades.
Sune Fredman, som bodde i Enskede på andra sidan Årstaviken var sex år:
– Fönstren skallrade och det small rejält. Jag trodde att det var ett fyrverkeri.
Han är ute och promenerar med sin lilla hund Bilbo och vi försöker förgäves hitta några spår efter smällen.
En container står där entrén till teatern en gång var. Bara några meter från kanotladan där en del av Stockholms paddlare förvarar sina dyrgripar.
Tre ryska bombflygplan had flugit in över skärgården. Luftvärnet hade i och för sig lagt märke till dem. Men inga skott avfyrades, delvis beroende på att de inte visste vad de skulle skjuta på men framförallt därför att något eller några av planen hade avfyrat nödraketer.
Sen, när bomberna small, var planen redan försvunna.
Samma kväll lättade en enorm eskader från flygbaserna runt Leningrad. 220 sovjetiska bombplan lyfte för att anfalla Åbo i Finland.
Planen flög ut över Finska viken och vände sedan norrut för att kunna flyga in mot Åbo västerifrån och överraska det finska luftförsvaret.
Vädret var utmärkt med en klar sikt på minst fem mil. Men som vanligt i sådana här sammanhang strulade det genast till sig. Bland annat saboterades radiokommunikationen av störsändare som förvirrade de ryska navigatörerna.
Utanför Porkala i Finland fick ett 20-tal plan nog och vände tillbaka hem.
Räden blev ett fiasko. Några få plan hittade fram till det mörklagda Åbo. Men hundratals bomber fälldes runt om i sydvästra Finland. Mariehamn drabbades liksom Helsingfors.
Flera mål i norra Finland anfölls också samma kväll. Innan planen flög hem igen återsamlades de ovanför Holmön i Umeå.
Folk berättade om vad de sett, men i lokaltidningen hävdades de militära myndigheterna att vittnena måste ha sett i syne.
Hade bomberna mot Eriksdal fallit bara några hundra meter längre in mot stan hade det kunnat bli en massaker.
Bomberna i Strängnäs fälldes ungefär samtidigt som de som föll över Södermalm.
Det ryska planet cirkulerade över staden i tio minuter innan det anföll.
En kraftig sprängbomb slog ned i backen bakom P3 och en ljusbomb slog ned vid markan. Fem bomber hamnade i Mälaren alldeles nedanför regementet.
Krevaden i skogsbacken var enorm och två värnpliktiga, Gunnar Backlin och Evald Gustafsson, drabbades av komplicerade benbrott. De hade mycket väl kunnat stryka med om inte träden i skogsbacken fångat upp en del av splittret.
Gustaf Aulén, biskop i Strängnäs var på Soldathemsföreningens årsmöte vid P3 när bomberna föll alldeles intill. Han och de andra hade änglavakt när fönstren trycktes in och splittret yrde.
En 18-årig yngling som befann sig vid underofficersmässen slungades flera meter genom luften av tryckvågen innan han slog rakt in i väggen på regementet. Ett stort splitter borrade sig in i väggen ovanför ett litet barn som låg i sin säng.
I Saltsjö-Järla exploderade en bomb nära banvaktsstugan.
– Jag trodde att det var en naturkatastrof. Sen minns jag inget mer, sa Ebba Israelsson.
– Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd, berättade hon för Stockholms Tidningen.
Från Storängen i Nacka och Eriksdalbadet skapades tolv bombkratrar i en närmast spikrak linje. De Lavals ångturbinsfabrik och Winborgs ättiksfabrik klarade sig undan med minsta möjliga marginal.
– Ett fruktansvärt eldsken kom oss att nästan förlora medvetandet, sa Anna Nilsson på Ringvägen i Nacka.
En bomb hade exploderat alldels intill huset.
– Hjärtat flög upp i halsgropen. Sedan fick jag en chock som gjorde att jag inte riktigt visste vad som hände.
– Min man trodde att elden var lös.
– När vi såg det stora bombhålet tackade vi Gud för att vi räddats – så nära döden har vi aldrig varit…
En bomb föll i Sicklaparken bara 200 meter från Järlaslussen.
På Södermalm trodde Emma Karlsson, som bodde i hörnet Ringvägen Götgatan, att hemvärnet var ute på övning.
– Vi satt och åt kvällsmat när smällen kom.
Hon sprang ut på gatan och såg krossade fönster överallt.
Ernst Bostam klev just av spårvagnen vid Systembolaget på Ringvägen när det smällde.
– Det såg ut som om hela Systemet lystes upp och jag trodde förstås att det var frågan om något dynamitardartat. Fönstrena krossades runt omkring och lufttrycket tog nästan andan ur mig.
Vakter ryckte snabbt ut för att hindra folk att kliva in och förse sig.
I Johanneshov och Hammarby gapade fönstren tomma. Lakan och filtar sattes upp för at hålla nattkylan ute.
Korvhandlare JG Karlsson hade sitt stånd vid Ringvägen:
– Jag hörde en knall, hela ståndet höll på att flyga väck.
Det gick genast rykten om att flera plan hade skjutits ned. Men folk hade tydligen förväxlat de ryska ljusfacklorna med brinnande plan. För inga ryska plan var ens i närheten av att träffas av svenskt luftvärn eller jaktflyg.
En del trodde att ljusskenet på himlen kom från en stor meteor.
Dagen därpå rapporterade pressen om 31 bombnedslag. Fyra föll i vid Eriksdalsteatern, sex på Blidö, fem på Järlsjöns is, en i Sickla park, två på Stavsnäs, fem i Strängnäs. Spillersboda, Yxlan, Långsjöstrand och Järla samhälle träffades också.
Bomberna över Södermalm
Fyra personer skadades, ingen dog.
En del av bomberna föll över Eriksdal på Södermalm. Eriksdalsteatern blev totalförstörd och ett stort antal fönsterrutor krossades i kvarteren kring Ringvägen och Götgatan. Förutom Södermalm träffade bomberna bland annat Södertälje och delar av Stockholms skärgård. Tio bomber föll även i och omkring Strängnäs, bland annat över Tosterön.
Vad som orsakade bombningen är ännu oklart. Eventuellt fanns ett samband med fängslandet av den sovjetiske underrättelsemannen Vasilij Alexandrovitj Sidorenko.
En föll i Södertälje:
– Här i staden hörde man flerstädes vid niotiden en kraftig detonation, som delvis kom husen att skaka. Vid växelstationen i Pershagen skakade telefonplintarna så att de höllo på att falla ner, skrev Stockholms läns och Södertälje tidning.
Men ingen hittade spåren efter bomben. Antagligen small den på Hallsfjärden.
Mitt i allt tumultet satt den sovjetiske spionen Vasilij Aleksandrovitj Sidorenko inspärrad på Långholmen. Han borde ha hört smällarna genom de tjocka väggarna, åtminstone lite svagt.
Liksom alla andra bör han ha funderat över vad som höll på att hända.
Sidorenko och hans ”fru” Aleksandra hade kommit till Stockholm i oktober 1940.
Sidorenko var bara 25 år gammal och hade fått ett toppjobb i Stockholm.
Han skulle bli chef för den ryska turisbyrån Intourist. Det var en firma som inte skickade särskilt många turister till arbetarparadiset i öst utan snarare ett ställe där personalen huvudsakligen sysslade med annat.
Sidorenko, som alltså i första hand var officer i GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten, skaffade sig ett brett kontaktnät bland svenskar som ansåg att deras rätta huvudstad hette Moskva.
Säkerhetspolisen i Sverige hade koll på alla ryssar i Sverige, inte minst på Sidorenko. Liksom på alla svenskar som misstänktes för att sympatisera med Stalin. Åtskilliga av den senare kategorin internerades också i läger under upprörande förhållande.
Sidorenko lärde bland annat känna Fritjof Tobias Vallin, sergeant på P3 i Strängnäs som försåg honom med rikhaltiga uppgifter om läget inom pansarstyrkorna.
Den 25 september 1942 hade Säpo fått nog och grep honom utanför Vasagatan 12 där Pressbyrån nu ligger.
Sidorenko hade ingen diplomatisk immunitet eftersom han bara var en enkel resebyråtjänsteman och kunde därför lagföras som vilken buse som helst.
Han dömdes till tio års fängelse och spärrades in på Långholmen, fängelseön mitt i Stockholm.
Sen höjdes straffet till 12 år. Det såg illa ut för Sidorenko.
Det såg för övrigt inte mycket bättre ut för sergeant Vallin, som dömdes till samma straff.
Herrarna i Kreml var naturligtvis upprörda över att deras oskyldige landsman satt inspärrad i Sverige under vedervärdiga förhållanden som bland mycket annat också innefattade tortyr och en vedervärdig diet bestående av grismat.
Åtminstone enligt dem.
Utrikesministern Vjatjeslav Molotov sökte vid tre tillfällen upp Sveriges Moskvaambassadör Vilhelm Assarsson och krävde att Sidorenko genast skulle släppas fri.
Ryssarna fick nobben varje gång. Och till slut utvisades Assarsson och den svenske militärattachén Hans Nygren.
Vår regering, alltid lika samarbetsvillig när det hettade till, började förbereda frigivningen.
Det gick liksom lite lättare nu än 1942 eftersom krigslyckan vänt och det nu gällde att hålla sig väl med Moskva.
Men högsta domstolen sparkade bakut och avslog den 14 januari 1944 den nådeansökan som skickats in.
En vecka efter HD:s beslut kom så bomberna över Stockholm och Strängnäs.
Tre dagar senare benådades plötsligt Sidorenko. Han och hustrun kördes ut till Bromma och flögs snabbt och diskret till Skottland med en brittisk DC3:a.
Sidorenko hördes aldrig mer av.
Legendariske spionjägaren vid Säpo Tore Forsberg hävdade i sin bok ”Spioner emellan” att sambandet mellan bombingarna och Sidorenkos frigivning var glasklart.
Forskaren Sven-Åke Björk har till och med hittat dokument som visar att regeringen redan hade godkänt den förväntade benådningen och skrivit ut frigivningspappren. Sidorenko skulle ha släppts i mars.
Sedan bomberna föll ändrades Sveriges utrikespolitik.
Efter kriget fick den krökta ryggens politik fruktansvärda konsekvenser för de balter som flytt hit och för ryska krigsfångar som hamnat i svenska läger för att bara skickas hem till Gulag efter kriget.
För att inte tala om Raoul Wallenberg, en av de mycket få svenska hjältarna under kriget. En man som greps av ryssarna och som den svenska regeringen inte lyfte ett finger för att hjälpa. Och som först på senare år fått det erkännande i Sverige som han skulle ha fått för 70 år sen.
Så blev Margot Vallin, 17, spion
Sergeant Tobias Vallin i Strängnäs försåg den ryske spionen Vasilij Sidorenko med hemlig information. För att komma i kontakt med honom infiltrerade Vasilij hela familjen Vallin. Allt finns beskrivet i Säpos tidigare hemligstämplade rapporter och förhörsprotokoll.
Det hela började med att sjuttonåriga Margot Vallin en dag i januari 1942 gick in på resebyrån Intourist i Stockholm. Hon hade läst om Moskva i tidningen och var nu på jakt efter några broschyrer om Ryssland. Där inne möttes hon av tjugosjuårige Vasilij Sidorenko, chef för resebyrån.
I ett polisförhör med Margot Vallin från 7 september 1942 berättar hon att Vasilij vid den här tiden talade mycket dålig svenska. De båda kom därför överens om att Margot skulle börja ge honom språklektioner. För det arbetet skulle hon få tre kronor i timmen.
”Det hade sålunda överenskommits, att hon vid de tillfällen hon hade någon tid över, skulle komma ner till turistbyrån för att där giva Sidorenko lektioner i svenska språket”, står det i förhörsprotokollet.
Artikel i Aftonbladet 30 september 1942 med rubriken "17-årig skönhet skulle locka svensk militär sälja sitt land". Artikeln handlar om Margot Vallin, 17, som på grund av bekantskapen med Vasilij Sidorenko drog in hela sin familj i en spionaffär.
Artikel i Stockholmstidningen 30 september 1942 där det står om familjen Vallin. "En ny stor soioneriaffär har avslöjats i Stockholm" står det.
Förhörsprotokoll från 7 september 1942 där Margot Vallin berättar om hur hon blev bekant med den ryske spionen Vasilij Sidorenko.
Polisrapport från 5 oktober 1942 där det står om Vasilij Sidorenko och familjen Vallin.
Utdrag ur polisrapport där det beskrivs hur Fritiof Vallin började förse Vasilij Sidorenko med hemliga uppgifter.
Fortsättning på polisförhör från 20 september 1942 där det beskrivs hur Vasilij Sidorenko började infiltrera familjen Vallin genom att bjuda ut dem på restaurang. I dokumentet framkommer hur Vasilij Sidorenko började muta Fritiof Vallin med cigaretter för att sedan kräva honom på hemlig information.
Polisrapport från 1942 där det beskrivs hur Vasilij Sidorenko började pressa Fritiof Vallin på hemliga uppgifter.
Förteckning över de kontanta belopp som Margot Vallin fått av Vasilij Sidorenko, som bland annat bekostade hennes utbildning och köpte kläder åt henne.
Dokument där det står att familjen Vallin blivit häktade.
Dokument där det står att Vasilij Sidorenko genom att odla bekantskapen med Margot Vallin kommit i förbindelse med personer som kunde ge honom upplysningar om svenska militära förhållanden.
Fortsättning på dokument där det står att Vasilij Sidorenko genom att odla bekantskapen med Margot Vallin kommit i förbindelse med personer som kunde ge honom upplysningar om svenska militära förhållanden.
Margot och Vasilij blev bekanta och började umgås även utanför lektionstid.
I februari kom Margots pappa, sergeant Tobias Vallin, hem på permission från regementet i Strängnäs där han arbetade. När hans dotter berättade om sin nya bekantskap blev Tobias först betänksam.
”Han tänkte därvid närmast på dotterns ungdom, hon var ju bara 17 år, och att hon därför inte skulle taga vara på sig själv. Han uppmärksammade hustrun att hålla dottern under uppsikt och framför allt kontrollera, att hon icke var ute länge på kvällarna”, står det i en polisrapport från 1942.
Margots föräldrar diskuterade en stund, men enades om att de skulla låta dottern få fortsätta undervisa den ryske medborgaren.
”Vallin tyckte det var bra om dottern kunde få någon inkomst, så att hon själv skulle kunna bestrida några av sina personliga utgifter”, står det i polisrapporten.
Margot och Vasilij fortsatte att umgås. Bland annat besökte de restaurangerna Berns och Drottningholms värdshus.
Tidigare hemligstämplad spaningsrapport 20 augusti 1941 där det beskrivs Säpo skuggar Vasilij Sidorenko som rör sig mellan olika adresser i Stockholm. Sidorenko går under täcknamnet ”109”.
Dokument från 19 november 1941 där det står att Vasilij Sidorenko varit delaktig i spionverksamhet.
Tidigare hemligstämplat dokument från 3 oktober 1942 där det står att Vasilij Sidorenko häktats för spioneri.
Protokoll från kroppsrannsakan som gjordes då Vasilij Sidorenko greps. Bland annat står det att han bar ett par hängslen och två armbandsur vid gripandet.
Tidigare hemligstämplat dokument från 28 september 1942 där det står att Vasilij Sidorenko transporterats till Psykiatriska sjukhuset.
Intyg där det står att Vasilij Sidorenko varit intagen på psykiatriska kliniken, Karolinska sjukhuset.
Dokument där det står att Vasilij Sidorenkos straff höjts från tio till tolv års straffarbete.
Utdrag ur brev där Vasilij Sidorenko argumenterar för att han ska slippa sitt straff.
Dokument från 3 mars 1944 där det står att Vasilij Sidorenko dömts för spioneri men sedan blivit utvisad.
Dokument från 2 februari 1944 där det står att Vasilij Sidorenko utvisats från Sverige och rest till England.
Vid ett tillfälle köpte de en gemensam blombukett till Margots mamma, Ingeborg Vallin.
Efter det beslöt makarna Vallin att bjuda hem den ryske främlingen på middag, eftersom de var nyfikna på att se vem det var dottern sälllskapade med. Vasislij tackade nej till mat under motivering att han just ätit middag men bjöds på kaffe och vin.
Vid detta första möte frågade Tobias förundrat om hans dotter verkligen kunde undervisa i svenska och Vasilij svarade att det bara rörde sig om tallektioner och att Margot ”talat klart och tydligt och att hon vore honom till en mycket god hjälp”.
Därefter pratades det lite om ett musikstycke som spelats i radion, men samtalet gick trögt eftersom Margots föräldrar hade svårt att förstå vad Vasilij sade.
”Enligt vad Vallin vill minnas gjorde hans hustru vid detta besök Sidorenko uppmärksam på att föräldrar här i landet alltid ställde sig litet misstänksamma till deras döttrars manliga bekantskaper, enär det hänt att döttrarna blivit förledda och därigenom kommit i svåra siutationer”, står det i polisrapporten.
Familjen fortsatte att umgås med Vasilij och en söndag i april bjöd han ut dem på lunch.
På vägen dit berättade Vasilij för Tobias att han hade cigaretter på sitt kontor som han gärna vill ge honom. De gick dit och Vasilij försökte ge honom sex paket. Tobias protesterade och sa att han ville betala för sig.
”Valllin tyckte det var motbjudande att såsom gåva taga emot något av en person, som han kände så lite som Sidorenko. Till sist lät han dock övertala sig att taga emot två paket”, står det i polisrapporten.
Vasilij visade sig vara generös mot hela familjen Vallin och bjöd dem flera gånger på restaurang. Han betalade Margots utbildning och köpte både kläder och skor åt henne. Han lånade även ut pengar till Ingeborg och ville sedan inte ha någonting tillbaka.
Margots och Vasilijs vänskap växte och till slut började Ingeborg misstänka att hennes dotter blivit gravid. Ett tillfälle när familjen och Vasilij varit ute på restaurang tillsammans beskrivs på följande vis i rapporten:
”Under färden på spårvagnen sade hennes make till henne: ’När du kommer hem Inga skall du få ditt livs chock!’ Fru Vallin sade ingenting men tänkte genast att Margot blivit i grossess under samvaro med Sidorenko.”
Men det maken hade att berätta var något helt annat: Vasilij hade gett honom en summa pengar som skulle användas för Margots räkning.
”Därefter framtog han en papperslapp, på vilken han uppställt några frågor samt överlämnade denna lapp till Vallin och sade: ’Du måste hjälpa mig med det här’”, står det i polisrapporten.
Frågorna handlade bland annat om det svenska pansarvapnet och tillverkningen av stridsvagnar.
Tobias vägrade att ta emot pengarna, varpå Vasilij till slut tryckte ner dem i hans rockficka.
Tobias hade ändå inga planer på att besvara frågorna, men då började Vasilij bli hotfull. Han började även använda Margot som sändebud och vid ett tillfälle när Vasilij och Margot var hemma hos föräldrarna framförde Margot en hälsning från Vasilij om att hennes pappa skulle ge honom ett kuvert med svaret på frågorna. Annars skulle både Vasilij och Tobias hamna i fängelse, lät hon hälsa från Vasilij.
Tobias avfärdade hotet med ett skratt den gången, men Vasilij gav sig inte. Och till slut fick han som han ville. I juni, när Vasilij var på besök i familjens bostad fick han svar på sina frågor.
”Under det att de båda herrarna varit ensamma vid något tillfälle i köket, hade Vallin till Sidorenko överlämnat en maskinskriven lapp på tunt papper (toalettpapper)” står det i rapporten.
Och så rullade det på. Tobias började förse Vasilij med hemliga upplysningar och snart var hela familjen Vallin inblandad i spioneriet. Margot började använda sig av täcknamnet ”Inga” och fick bland annat i uppdrag att söka reda på namn på personer anställda vid försvars- och marinstaben. Vasilij gav även Ingeborg frågor som hon skulle ställa till sin man.
Men det hela varade inte länge. Snart fick Säpo spaning på hela familjen och den 7 september 1942 blev Margot anhållen på Brännkyrkgatan och medförd till kriminalstationen. Hon dömdes senare till nio månaders straffarbete för delaktighet i olovlig underrättelsetjänst.
Hennes föräldrar, liksom Vasilij Sidorenko dömdes också till straffarbete.
I en artikel från Aftonbladet 30 september 1942 publicerades en bild på Margot Valllin bredvid rubriken ”17-årig skönhet skulle locka svensk militär sälja sitt land”.
Text: Elina Bratt Lejring
Tjuvfynd på bombplatsen
Bomberna orsakade stor förödelse på Södermalm. Fönster krossades och gatorna fylldes med glassplitter. Och mitt i alltihop hittades ett stulet skrin.
Dagen efter att bomberna fällts över Stockholm och Strängnäs var tidningarna fulla med ögonvittnesskildringar. I Stockholms-Tidningen från den 23 februari 1944 går det att läsa om hur Stockholmarna fått täcka över sina fönster med brädor och mörkläggningsgardiner. Enligt artikeln fylldes gatorna av hjälpsamma människor som tillsammans städade upp efter förödelsen.
”Ingen klagade och hjälpsamheten var storartad (…) Det var dock ingen ovanlig syn med provisoriskt ombundna händer, som fått skärsår under det hopplösa arbetet att bringa reda i glasmängden på golven. På sina håll hängde fönsterbågarna utmed fasaderna och det presterades på många håll verkliga konststycken i fasadklättring för att rädda vad som räddas kunde. Överallt klirrade det av glas, som östes ut från översållade lägenheter och överallt hamrades och spikades det för att åstadkomma skydd mot kylan.”
En byggnad som märkligt nog klarade sig bra under bombattacken var Eriksdalshallen, trots att byggnaden till stor del består av glas.
”Det kan anses som mycket anmärkningsvärt att inte en enda ruta gått sönder i hallen som nästan bara består av fönsterrutor – rena glashallen.”
I samma tidning går det även att läsa om en något oväntad upptäckt som gjordes vid Eriksdalsteatern: ”Vid undersökningarna av bombernas framfart vid Eriksdalsteatern gjordes ett på sitt sätt ovidkommande fynd. Man hittade nämligen ett gammalt kassaskrivn av järn, som tydligen legat länge på platsen. Polisen är övertygad om att det är tjuvgods. Skrinet innehöll endast några papper samt ett par försvarsobligationer, medan eventuellt övrigt innehåll tillgripits. Det är 35×20 cm. Kriminalen kommer att söka utröna varifrån skrinet härstammar.”
Text: Elina Bratt Lejring
Extramaterial:
Man sopar rent i fönstret i järnaffären i hörnet av Götgatan-Ölandsgatan.
Nyfikna åskådare tittar på bombskadorna vid Eriksdalsteatern.
Mitt i Eriksdalsteaterns parkett exploderade den största bomben.
Friluftsteaterns demolerade entré i Eriksdalsparken.
Fullt med folk tittar på en krossad ruta på Systemet, Ringvägen. Poliser vaktade butiken så ingen skulle ta sig in för att stjäla.
Herr Tore Karlsson med maka och 4-årig son tvingas lämna sin våning på Vetegatan, som fått fönster och fönsterbågar krossade.
Resterna av en lysbomb med fallskärm och splitter som fälldes över Strängnäs.
Evald Gustafsson från Strängnäs skadades av bombsplitter i benet, då sex sprängbomber och tre lysbomber fälldes vid P3, Södermanlands regementes kasernområde.
Gunnar Backlin, värnpliktig i Strängnäs, i en sjuksäng efter att ha blivit skadad av splitter i benet, då sex sprängbomber och tre lysbomber fälldes vid P3, Södermanlands regementes kasernområde.
Bombområdet vid Långviksstrand-Sickla. Bombexperter inspekterar de vakar som bomberna slagit upp i isen vid bombnedslaget.
Pumphuset, som kallas ”Ryska smällen”, vid Skanstullsverket träffades och har numera flyttats vid bygget av Eriksdalsbadet.
Eriksdalslunden vid Eriksdalsteatern.
Ungefär 50 meter utanför pansarregementet i Strängnäs fälldes ytterligare en rysk bomb.
Bombområdet vid Långviksstrand-Sickla. Det icke kreverade tändröret av en blindgångare märkt med bokstäverna AM-A 43. Bombhylsan spräcktes vid nedslaget.
Krossade fönsterrutor på en byggnad.
Stora som enkronor och rakknivsvassa splitter från sprängbomberna vid bombningar vid Eriksdalsparken.
Träden har brutits av som tändstickor.
Två poliser med ett bombsplitter på 30 kg.
Rester av en bomb inspekteras av svensk militär.
Platsen för nedslaget, daglöjtnant Karl- Erik Bengtsson inspekterar en tall som klippts av vid bombnedslaget.
Överkonstapel Uno Pettersson med resterna av en lysbomb, och fallskärmen som bar den, som fälldes över Strängnäs vid P3, Södermanlands regementes kasernområde.
Krossade fönster i ett skomakeri på Vetegatan.
En pressfotograf hjälps upp ur en bombkrater vid Eriksdalsteatern på Söder.
Platsen för nedslaget, militär inspekterar de träd som brutits av vid bombnedslaget.
Bombområdet vid Långviksstrand-Sickla. Rester av en bomb inspekteras av svensk militär, från vänster överste Sven Ramström, kapten Gunnar Gyllenhaal och major Torsten Segerstråle.
Skadad husfasad i Stockholm.
Bombområdet vid Långviksstrand-Sickla. Bombexperter inspekterar ett bombhål i Järlasjöns is, från vänster en värnpliktig soldat, förste assistenten på kriminaltekniska anstalten J. Sundin, sittande på knä ledaren för kriminaltekniska anstaltens undersökningskommission, överkonstapel Carl Billsjö, till höger assistent Stellan Cleve.
Mitt i Eriksdalsteaterns parkett exploderade den största bomben.
Bakstycket till den 25-kilosbomb som skadade banvakten Oscar Israelssons banvaktsstuga i Järla, låg ännu i morse kvar på berghällen nedför stugan.
Bombområdet vid Långviksstrand-Sickla. Militär inspekterar de vakar som bomberna slagit upp i isen på Järla sjö vid bombnedslaget.
Bakstycket till den 25-kilosbomb som skadade banvakten Oscar Israelssons banvaktsstuga i Järla, låg ännu i morse kvar på berghällen nedför stugan.